Läs även: Stärkt företagsperspektiv i kommunernas ärendehantering Publicerad 27 mars 2026
Regeringen tar nu nästa steg för att göra företagens kontakter med kommunerna enklare, snabbare och mer förutsägbara. En särskild utredare ska analysera och lämna förslag på hur företagsperspektivet kan stärkas i kommunernas ärendehandläggning. Samtidigt får Statskontoret i uppdrag att kartlägga skillnader i kommuners arbetssätt i vissa tillståndsärenden som rör företag.
Företagare ska känna att det offentliga underlättar och inte gör vardagen krångligare. Den som varje dag lägger tid, kraft och hjärta på sitt företag ska mötas av tydlighet och få ett gott bemötande och processer som verkligen fungerar. När det blir enklare att ha med myndigheter att göra får fler möjlighet att växa, anställa och förverkliga sina idéer, säger energi- och näringsminister Ebba Busch i regeringens pressmeddelande.
Det intressanta med regeringens satsning är att den inte är unik. Tvärtom är den ett led i en lång rad av försök från lagstiftaren att göra det enklare för företagare och medborgare att navigera i det offentliga. Varje decennium har sina reformer med förenklingspaket, digitaliseringsstrategier och sina löften om snabbare, tydligare och mer serviceinriktade processer. Skatteverket lyckades för ett decennium sen och borde startat en kedjereaktion i myndighetssverige men ändå växer känslan av avstånd. Trots goda intentioner upplever nog många företagare att det blivit svårare, inte lättare, att få saker att fungera i kontakten med myndigheter.
Varför är det så?
En del av svaret ligger i att lagstiftaren ofta försöker lösa ett kulturellt problem med strukturella verktyg. När verkligheten ropar på förenklingar införs nya regler, nya rutiner, nya krav på dokumentation eller nya digitala system. Men om grundinställningen i organisationen inte förändras eller om synen på företagaren, medborgaren och själva uppdraget förblir densamma då blir varje nytt lager av regler bara ytterligare ett kugghjul som måste passa in i ett maskineri som redan går trögt.
Det är också en fråga om logik. Lagstiftaren arbetar i en logik av kontroll och likformighet. Företagaren arbetar i en logik av anpassning, tempo och lösningsorientering. När lagstiftaren försöker förenkla görs det ofta genom att förtydliga kontrollen inte genom att förändra mötet. Resultatet blir att handläggaren drar i handbromsen och vill styra in i systemet när företagaren slingrar sig fram på vägen för att hålla verksamheten rullande.
Det är här glappet uppstår och det ökar varje dag! Inte i lagtexten utan i mötet mellan två världar som rör sig i olika hastigheter och med olika syften. Lagstiftaren vill skapa förutsägbarhet. Företagaren vill skapa rörelse. När dessa två ambitioner inte synkroniseras blir varje försök till förenkling i praktiken en ny form av komplexitet och då uppstår friktion.
Det finns också en annan dimension. Varje gång lagstiftaren försöker ”förenkla” görs det ofta ovanifrån. Man analyserar processer, identifierar flaskhalsar och skriver nya riktlinjer. Men det är sällan man går in i själva situationen där friktionen uppstår. Även den bästa intentionen hos lagstiftaren smulas effektivt sönder i samtalet mellan handläggare och företagare, i tolkningen av en otydlig bestämmelse, i väntan på ett besked som borde vara enkelt men som fastnar i interna rutiner och ändlösa e-tjänster som gör att för att öka avståndet. Det är där gapet mellan myndigheten och människan blir som tydligast och det är därför reformerna inte når fram.
Det är min absoluta förhoppning att denna utredning och Statskontorets kartläggning kan få betydelse på riktigt. Inte för att skapa nya regler utan för att synliggöra att lösningen inte handlar om fler styrdokument utan om en förändrad förståelse för vad service faktiskt innebär.
I grunden handlar det om att vilja åt samma håll även när vägen dit ser olika ut. Handläggaren måste ibland säga nej, det är en del av uppdraget. Men även ett nej kan ges i en anda av förståelse, respekt och gemensam strävan efter att få saker att fungera. Framförallt när båda parter delar intentionen att lösa situationen så långt regelverket tillåter.
Vi vet alla att i slutändan är det inte systemen som skapar förtroende utan människorna som använder dem. Vi har nog alla upplevt när handläggare och företagare möts med en gemensam vilja att få saker att fungera. Den härliga känsla av glädje och trygghet, snudd på salighet.
Låt oss få mer av det. Gissar att det är delad glädje!
Mikael Kaiser